Den första grundregeln vi alltid eftersträvar är att avkomman ska bli bättre än sina föräldrar. Detta uppnår man genom att alltid vara objektiv och kritisk när man sparar en valp eller köper in en tilltänkt valp som ska verka inom avel.
Det vi noga aktar oss för är kompensationsavel. Vad är då kompensationsavel? Det är när man t.ex väljer en partner som har motsatsen till din egna hund. Om du t.ex tycker att din hund har för långa ben så väljer du en partner med korta ben. Alternativt att du väljer en hund som har mycket lång päls till din som har mycket kort päls. Det i sig kanske inte blir fel men först ska man titta på vad din hund har för bra attribut. Har din hund mycket bra form på sina ögon, välj då en partner som även den har välformade ögon. Det vi gör först är att förstärka de bra attribut en hund har och väljer en partner som har samma bra attribut. Därefter tittar vi vidare på hur vi ska komma åt eventuella brister hunden har och undersöka om den tilltänkta partnern har dessa brister eller om den är bättre.
Avel är en form av sannolikhetslära, där man hela tiden eftersträvar att sannolikheten att avkomman ska bli så bra som möjligt är hög. Att hela tiden sträva efter att höja sin standard, samt bibehålla det man har åstadkommit. Det är det pågående målet samt de mål vi siktar på hela tiden. Det finns alltid utrymme för förbättring. När vi väljer valp ur en kull som vi vill spara så letar vi efter de brister och fel vi vet finns i föräldrardjuret och bakom denna i linjen. Vet man med sig att denna hund ofta lämnar något ljusa ögon tittar vi efter det felet och väljer en annan valp att spara eller sparar ingen valp ur kullen om de inte håller måttet. Det händer relativt ofta att vi inte sparar en valp och det beror inte på vi inte trodde på kombinationen som sådan utan bara på att de inte höll de mått vi vill vidhålla i kennelns fortsatta arbete framåt. Vi har under de senaste åren gjort om samma kombination och/eller liknande kombination. Detta har vi gjort för att vi ville utröna vilka attribut som är befästa i linjen och vilka som är svagare i linjen. Idag vet vi ungefär vilken linje som ger ett visst attribut eller inte. Detta gör att vi nu i förlängningen, då vi avlar ut, kan vara mer säkra när vi väljer en för oss ny linje som ska introduceras i vår egna linje. Det som är bland de svåraste att befästa är huvudformen, dvs kraniet, det kan upp till 10 generationer att befästa detta attribut. Därför har vi jobbat väldigt mycket på just huvudet, att dess form ska bibehållas. Därefter har vi jobbat mer på ögonfärgen att den skulle vara så mörk som möjligt. Så här har vårt avelsarbete fortsatt under åren, att arbeta mer med ett attribut i taget samtidigt bibehålla det vi erhållit. Det finns alltid utrymme för förbättring, så arbetet fortsätter konstant. Självklart går utseendet inte helt först utan det är temperamentet på hunden. Vi har idag många avelshundar med mycket bra temperament. Utan ett lämpligt temperament så är det ingen vettig Finsk Lapphund. När vi avlar tänker vi dels på vad hunden ska användas till, men självklart försöker vi bibehålla det en Lapphund är avlad för från första början. Vilket är att valla renar, samt vakta renhållarnas bostäder. Att kunna arbeta uppe fjällen tar oss till den biomekaniska funktionen av kroppen. Det är viktigt att hunden inte bara klarar att springa fint i uställningsringen utan det är att klara av ett hårdare arbete uppe i fjällen. Biomekanik är något som ligger oss varmt om hjärtat då vi har en hel del utbildning inom just detta område.
Idag har vi två erkända genetiska sjukdomar med recessiva anlag att ta hänsyn till när vi avlar. Den ena är PRA PRCD vilken är en ögonsjukdom där hunden till slut blir blind. Den andra är POMPES som har en dödlig utgång. Vad betyder då detta för oss som avlar? Om anlaget är recessivt och inte dominant, vilket som nu är fallet med dessa två sjukdomar, behöver man bara tänka på att möta en bärare mot en fri testad partner. Då kan nämligen inte avkomman utveckla sjukdomen. Avelsarbete är svårt och lite klurigt, men det gör det hela till en stor samt intressant utmaning.
När man avlar så är ingen del mer viktig än den andra; hälsa, temperament, utseende, funktion. Alla dessa delar är lika viktiga för oss som uppfödare.